Socker
Vi har ju valt att inte låta Didrik äta socker ännu. Naturligt socker, i tex frukt, visst. Men inte tillsatt socker. Och inte allt för sällan kan vi få kommentarer som "men tror ni att ni kan undvika socker hela hans liv?" eller "stackars honom som inte får glass, saft eller bullar". Nej, vi tror inte att vi kan hålla honom ifrån socker hela hans liv, men om vi kan göra det en del av hans liv så är det väl bra. Och varför är det synd om honom om han inte får något han ändå inte vet vad det är?
Sen att han är söt som socker är ju en helt annan sak ❤️
Om jag skulle äta godis framför Didrik skulle han självklart vilja ha, men det är ju inte godiset i sig han vill åt. Skulle jag äta ett äpple eller en smörgås så vill han ha det med.
Så små barn har ingen aning om vad dom äter och allt dom får i sig väljer vi vuxna. Hur kan det då kännas okej att ge socker till sitt barn? Kanske känner jag så här just för att jag själv är en riktig sockerjunkie och vill bespara Didrik det. Dessutom kommer han äta så mycket socker i sitt liv så varför inte bespara honom några år.
Sen att han är söt som socker är ju en helt annan sak ❤️
